För en del blir det inte som vanligt igen..

Det har skrivits och sagts mycket om det attentat som drabbade Stockholm i fredags. Jag satt i Karlstad på Kristdemokraternas kommundagar när nyhetsflasharna på mobilen började strömma in. Så overkligt. Det som hänt tidigare i London, Nice, Haifa, Berlin och på flera andra platser hände nu i mitt älskade Stockholm. En lastbil bokstavligen mejade ned människor på Drottninggatan.
Det är svårt att hitta ord. 4 dödade och 10 personer är fortfarande kvar på sjukhuset.

Igår när jag kom hem från Karlstad så åkte jag ut till vårt lantställe med familjen. Så skönt att ha alla samlade. Så skönt att ingen av oss är direkt drabbad tänkte jag då. Jag hade ingen lust att åka tillbaka till stan.

Men eftersom jag har en vanlig dag imorgon så behövde vi komma tillbaka och förbereda veckan.

Jag har en vanlig dag imorgon. Men för Ebbas föräldrar blir livet inte vanligt igen. Ebba var en av de 4 som miste livet i fredags. 11 år gammal på väg hem från skolan. Full av liv. Mitt hjärta höll på gå sönder när jag såg den fina teckning och text som hennes klasskamrat hade gjort. "Du var en fantastisk person och vän. Jag blir ledsen när jag tänker på att din mamma aldrig får krama dig igen"

Det är en förälders värsta mardröm att något ska hända med sina barn. Att ett oskyldigt barn i Sverige ska bli offer i en terrorattack är så främmande. Det är så overkligt. Men nu har det hänt.

Idag var det en fin kärleksmanifestation på Sergels torg. Kärlek övervinner hatet men det går inte att bekämpa terrorism enbart med kärlek. Det krävs mer än så.
Det är klokt att inte dra förhastade slutsatser om det som hände och vad som bör göras för framtiden.
Just nu behöver vi samlas. Just nu behöver vi få sörja. Just nu behöver vi få vara arga också. För arg blir man. Arg över att ondskan kan förvandla en människa till ett monster som gör en sån fruktansvärd handling.


Kommentarer